Svenska

Likt en reptil ömsade Kiss skinn och gick in i en ny era. Ett band som genom överdrivna ansiktsmålningar och enkla rockdängor gjort sig känt för en hel generation skulle plötsligt förlita sig enbart på musiken.<br/><br/>I "Kiss - Time Traveler" reser två gamla vänner, tillika Sveriges ledande Kiss-experter, tillbaka i tiden för att guida läsaren genom skivorna som släpptes under de osminkade åren. De nosar upp de märkligaste stickspåren och gör nedslag i de lustigaste ögonblicken. Angeläget berättar de om en epok när ett av världens största band fick kämpa i motvind.<br/><br/>Alex Bergdahl ligger bakom den hyllade podcasten Alex Room Service. Carl Linnaeus är en av Sveriges mest välmeriterade rockjournalister. Detta är den dynamiska duons fjärde gemensamma bok om Kiss.

I början av 1990-talet var Joakim Thåström, punkikonen från Ebba Grön och Imperiet, fångad i en roll som han aldrig känt sig bekväm med. Tolkningarna av Bellman och Taube höll på att göra honom folkkär mot hans vilja, hyllningarna och idolstatusen var på väg att kväva hans kreativitet och hans artistiska ambitioner.<br/><br/>Så istället för att göra det alla förväntade sig och fortsätta en påbörjad solokarriär i Sverige valde han en helt annan riktning: han flyttade till Amsterdam, började skriva på engelska och startade det slamriga industrirockbandet Peace, Love and Pitbulls - en distad smocka till etablissemanget och enligt en samlad kritikerkår närmast ett kommersiellt självmord.<br/><br/>Anonymiteten i Europa gav Thåström utrymme att andas fritt och att växa som artist. Det som framstod som obegripligt för svenska musikjournalister visade sig bli avgörande för Thåströms fortsatta utveckling och hans kreativa process. När han fem år senare återvände till Sverige och till det svenska språket fick hans första album den talande titeln "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal".<br/><br/><em>Hundarnas sång</em> bygger på omfattande intervjuer med Joakim Thåström och med de som stod honom närmast under hans år i exil. Det är en bok om den musikaliska resa som fick Thåström att hitta tillbaka till den han alltid varit, men också en undersökning av en artists kreativa längtan att förändra sig och vilka uppoffringar man tvingas göra för att nå dit.

Efter sextiotvå år på scen kliver Mikael Wiehe av - men vad händer sen, när strålkastarna slocknar och rytmen tystnar? Den här självbiografiska boken tar vid just där, i den till synes praktiska uppgiften att sortera sin arbetslägenhet, sitt eftermäle. <br/><br/>Med lika delar humor, värme och svärta skriver Mikael Wiehe om sökandet efter en ny tillvaro. Om åldrandet, familjen, vardagen och världen. Om minnesförlusten som smyger sig på trots att orden och melodierna fortsätter falla ner från himlen, så som de alltid gjort. <br/><br/>Det är en bok om att rensa bland lådor och liv, men också om att fortfarande stå mitt i sitt skapande. En berättelse om arbete och kamp, om sorg och envist hopp - berättad av en av vår tids största samhällstolkare.<br/><br/>"<em>Finns det liv är det aldrig för sent</em> är en mycket varm och personlig bok som visar upp en mjukare och mer sårbar sida av Mikael Wiehe. Han visar att åldrandet bär med sig förluster, men också äventyr och liv. Helhetsbetyg: 4." <em>BTJ 19/2026</em>

Kjell Höglunds sångtexter, alltifrån underfundiga bagateller till livsfilosofiska tankar, verkar aldrig gå ur tiden. Han återupptäcks ständigt av unga i nya generationer, som berörs av hans texter och sånger. Här är hans sångtexter samlade. En sångbok med samma titel kom efter det nionde skivalbumet. Den har här kompletterats med texterna runt de fem sista albumen samt ytterligare återfunna alster. Totalt 291 texter varav 170 utgivna på skiva.

Minnen av framgångar och succéer bleknar bort och försvinner, det är när allting går åt helvete som det blir en bra historia - så småningom. Att jag fick sparken av Cornelis Vreeswijk, tre gånger samma år, det gick från att vara pinsamt till en rolig anekdot och idag; något jag berättar med viss stolthet. Precis som historien om när Robert Broberg spårade ur i tv-studion, eldsvådan med Max Martin och Fred Åkerströms tårar. <br/><br/> När jag idag följer mitt spår tillbaka i tiden ser jag ingen sammanhållande linje. Där fanns aldrig någon tydlig målbild, jag ville bara så innerligt gärna spela gitarr hela tiden. Jag visste från första stund att detta var mitt. Hur jag kunde vara så säker - det är helt obegripligt. Den här historien börjar när jag är tio år gammal och av en slump tar upp en gitarr. Hela mitt liv skulle komma att få sin prägel av den där dagen, men det visste jag ju inte då. <br/><br/><b>Johan Norberg</b> är gitarrist och skribent. Han har krönikerat för Tidningen Vi i över två decennier, och spelat ihop med de flesta av Sveriges största artister.

När Olle Ljungström gick ur tiden 2016 tystnade Sveriges mest egensinniga artist. Under nästan fyra decennier satte den ljusa och sköra rösten, de träffsäkra formuleringarna och det dekadenta levernet ett outplånligt avtryck i svenskt musikliv. <br/><br/>I <i>Jag lät mitt rykte ta min plats </i>följer Fredrik Emdén ett liv i det gränslösa skapandets tjänst, från den tidiga framgången med Reeperbahn, via den kultförklarade solokarriären, till det oväntade breda genombrottet i <i>Så mycket bättre</i>. Resultatet är ett porträtt av en rastlös livsnjutare med en aldrig sinande passion för orden och konsten.<br/><br/>*<br/><b style="background-color: transparent; font-size: 14.4px;"><br/></b><br/><b style="background-color: transparent; font-size: 14.4px;">Fredrik Emdén </b>är journalist och författare, bosatt i Visby. Han har skrivit ett tiotal böcker, däribland reportageboken <i>Alltid nästan där - Genom Sverige med Lars Winnerbäck. </i>

Siw Malmkvist - Från Mitt Köksbord [Bok / Inbunden]